Välkommen till mitt liv

AmandaQueen

Gott nytt år-2018!

Om fyra timmar lämnar vi 2017 bakom oss och välkomnar 2018! 

Jag hoppas det nya året bringar oss alla en massa kärlek, lycka och välfärd. 

Gott nytt år kära läsare! 🎆

Årsdag!

Förutom del 2 av allt julfirande så firar även jag och min vackra galning att vi klarat av fyra år tillsammans. Grattis till oss, fler ska det bli! 

Hur har ni firat denna jul?

Julafton

Jag ber om ursäkt för mitt uppehåll på bloggen kära läsare. Har haft fullt upp och kommer ha det ett tag till men kommer försöka göra inlägg så ofta jag kan!  

Vill passa på att önska er alla en riktigt God Jul! 🎅

24 år!

It's my birthday! 

Efter jag fyllde 20 så tappa jag räkningen på hur gammal jag är 😂 vill inte bli äldre, får en åldersnoja så får behandla denna dag som vilken annan dag som helst. 

Ska fira den med min vackra dotter, ta en fika med henne och gå och leka lite på lekland är planen. Sen när min fina sambo kommer hem firar jag med honom. Hade inte velat ha det på något annat sätt. 

24 år idag, ett år till sen halvvägs till 50 .. 

För någon vecka sedan hade jag mitt första föräldramöte på dagis. Jag var så spänd och nyfiken. Det var jätte roligt tyckte jag. Roligt att få träffa de andra föräldrarna och roligt att få vara med och påverka. 

Nu ska jag iväg på mitt första utvecklingssamtal med min dotter, väldigt spänd och nyfiken nu med! Går säkert jätte bra ✴ 

Ni som har äldre barn, minns ni hur ni kände inför första utvecklingssamtalet? 

Julen närmar sig

Första advent närmar sig och med det närmar sig även julen. Det för många innebär depression och stress. 

Depression känner många som kanske känner sig ensamma under dessa högtider. Mitt tips till er är att försöka se de fina sakerna med jul, tänk er när gatorna och husen täcks av tjockt lager snö. Snö som lyser upp de mörka kvällarna. Tänk på alla fina belysningar folk sätter upp. Gå på en julmarknad där känner ni julstämningen och kan ha det mysigt. Det finns även fler och fler fantastiska människor som öppnar upp sitt hem under jultiderna, gå dit och mingla!

För er som stressar upp er när julen närmar sig, här är mitt tips som gör så jag undviker stress: 

• köp julklappar redan i oktober månad

• gör upp en planering på vad ni behöver göra inför jul och bocka sedan av allt bit för bit.

• blir ni fruktansvärt stressade av att ha bjudningen hos er? Gå detta året iväg till en bjudning istället för att hålla den.

❄ Har ni fler tips eller undrar över något så hör av er per mail ❄

Från storstad till by

När jag var yngre ville jag bo inne i stan, ville bo nära mina vänner och ha nära till affärer etc. När jag var kring 16 år gammal meddela min mamma att vi skulle flytta till vad jag tyckte var en håla ca 30 minuter med tåg från Malmö. Jag trodde världen skulle gå under, jag skulle behöva ta tåg för att kunna ta mig in till mina vänner! 

Jag och sambon flyttade under min graviditet till en stad, lite mindre än Malmö. Nu när vi fått vår fina flicka vill jag inget hellre än att flytta tillbaka till denna "håla", haha! 

Komiskt hur man ändrar sättet man ser på boende när man får barn. Jag vill skydda min dotter ifrån storstäder och allt vad det innebär, speciellt nu när storstäder blivit mer och mer kaotiska. 

Nu har vi ÄNTLIGEN fått en lägenhet i denna lilla by som jag när jag var 16 år gammal ville fly ifrån, hehe. Ända sen jag blev gravid så tycker jag att det är stressande och obehagligt att vara i storstäder, jag vill ha detta lugnet som en liten by erbjuder. 

Så, 1/12 flyttar vi från storstad till by. Precis lagom till jul ✴

När ska mamma komma hem?

Har ni inte läst reportaget Sydsvenskan skrev så rekommenderar jag er starkt att läsa! Berättelsen skär rakt in i hjärtat och man berörs något ofantligt. 

Ni kanske minns Anna Ageberg som år 2015 var med om något väldigt hemskt, en biljakt gick väldigt fel i Malmö och föraren körde in i parkerade bilar varav den ena flög upp och landade på Anna och barnvagnen där hennes då knappt tre månader gamla son låg. Båda två fick vårdas på intensiven i Lund. Idag mår sonen bra men Anna kämpar fortfarande på. 

Annas mamma Gunnel och Annas sambo Ayamba hamnade under denna otäcka tid i en dispyt vilket ledde till ensam vårdnad för Ayamba samt att Gunnel inte träffar sitt barnbarn. 

I allt detta fick Anna en idiot till god man som tror att han kan bestämma vem Anna får träffa och inte träffa. Han har bestämt att Ayamba tillsammans med sonen Dahlin inte får hälsa på Anna, han vägrar berätta vart hon bor! Alla andra som vill hälsa på henne måste gå via honom och bestämma tid, ibland svarar han inte på flera veckor. 

Vem tror han att han är?! Han har INGEN rätt att ta sådana beslut då läkaren dessutom sagt att Dahlin är en viktig del i Annas tillfrisknande. Anna har nu inte fått träffa sin son på fem månader!!! 

Detta bör anmälas och detta är något som Uppdrag granskning bör kika på. Jag har igår tagit kontakt med de, så vi håller tummarna att de granskar denne Göran Magnusson! Var gärna med och kontakta Uppdrag granskning ni med, de kanske granskar det snabbare om det är fler som tar kontakt med dem. 

Artikeln finner ni här nedan: 

https://www.sydsvenskan.se/2017-11-19/nar-ska-mamma-komma-hem

Ta alltid kvitto!

Handlar alltid på Willys Landskrona men det ändras IDAG! Jag tar aldrig kvitto för jag litar på att den som sitter i kassan gör rätt. Så som vanligt promenerar jag och min ettåring för att handla blöjor, bröd, glass, banan och chokladsås, det blir 197kr. Säger som vanligt att hon kan slänga kvitto. 

Går ut och börjar packa ner och hänger blöjorna på vagnen. Sen hör jag bara kvinnan som sitter i kassan skrika "blöjorna!". Jag trodde hon ville vara snäll och kolla så jag fick med dem så jag pekar på de på vagnen. Då börjar denna idiot (ursäkta språket) anklaga mig för stöld, när jag PRECIS betalat. 

Om jag inte hade betalt för blöjorna, hur fan hade denna människa tänkt att de andra små varorna blir 197kr?! 

Hon kollar i datorn (kollar förmodligen upp vad hon slagit in hos mig) och blir sen tyst. Får ingen ursäkt, ingenting. 

Så som det finns straff för snatteri bör det finnas straff för de som felaktigt utan grunder anklagar för att man snattat. Denna människa kränkte mig genom att skämma ut mig och få alla i butiken att kolla på mig som om jag vore en tjuv när jag är en hårt arbetande mamma som gick till affären för att handla blöja till sin dotter. 

Kommer ALDRIG mer sätta min fot på Willys och kommer ALLTID ta kvitto framöver! Jag trodde att man behövde kvitto för att räkna ihop så den som sitter i kassan slagit in rätt eller om man med produkterna man handlat går in i en annan affär och behöver styrka att man handlat varorna tidigare, men tydligen behövs det så att personalen inte ska anklaga dig för stöld.

Telefonförsäljare

Det finns nog ingen som uppskattar telefonsamtal från telefonförsäljare. Jag har jobbat som telefonförsäljare och det är inte världens roligaste jobb men alla telefonförsäljar jobben jag haft har det funnits underbara kollegor och ett fantastiskt team. 

Jag har bland annat jobbat som administratör, resesäljare på Ticket etc men de som betalat bäst är just telefonförsäljare. 

Märkligt att ett så enkelt jobb där man i stort sett terroriserar folk med samtal konstant är ett av de mest välbetalda jobb jag haft. 

Ni som svarar argt och frågar "kan ni inte få bättre jobb än skit jobb som telefonförsäljare". Vem vet, jobbet som telefonförsäljare kanske betalar mer än det du sitter och gör. 

Hade inte kunnat tänka mig gå tillbaka och jobba som telefonförsäljare men det är lite komiskt när jag jämför löner jag haft från olika yrken. 

Finns det några av mina läsare som jobbat som telefonförsäljare? Hur ser det ut för er när ni jämför? 

Mina drömmar

Som jag tidigare skrivit är en av mina yrkesdrömmar att bli advokat. Förutom advokat är min andra yrkesdröm att bli kriminolog. 

Men hur ska man uppnå sina drömmar när det är så svårt att komma in på själva utbildningen? 

Jag vill inget hellre än att hjälpa folk.. 

Varje gång jag försöker följa drömmen får jag ett bakslag. Jag sökte till kriminologi programmet, kom in som reserv. Fick en intervju hos polisen som operatör, fick inte jobbet. Nu väntar jag på svar från juristprogrammet men med min otur kommer jag inte komma in där i heller. 

Hur ska man gå tillväga för att fortsätta vara positiv mot sina drömmar när man får bakslag? Eller kommer mina drömmar bara att fortsätta vara drömmar? 

Att få komma in på utbildningar man verkligen vill komma in på bör bedömmas på mer än bara betyg från gymnasiet. När du går i gymnasie är du ju fortfarande ett barn, en tonåring. Inte f*n vet man hur pass viktigt det är att få topp betyg i allt.. 

Självständig

En man som vill bjuda på middagen och köpa saker till mig, lägg av jag har mina egna pengar. Andra kan tycka att detta är romantiskt men jag tar det som en förolämpning. I ett förhållande handlar det om att ge och ta, jag tycker det ska vara 50/50 i allt. Någon gång kan mannen bjuda om jag får bjuda nästa gång. 

Det tog ett tag för min sambo att vänja sig vid detta men efter ett tag är det en av sakerna han uppskattar mest.

Detta här med att kvinnan ska sköta hushållet, helvete heller! Är det bara jag som bor där? Nej! Se till att mannen gör lika mycket som du. Detta är år 2017, kvinnor jobbar lika mycket som män då får man faktiskt dela upp hushållsarbete också. Är det dock så att en är arbetslös då anser jag att dennes jobb är att sköta hushållet. 

Vad jag tror och vad jag upplevt är att en man älskar en kvinna som är självständig, som inte är beroende av honom utan är med honom för att hon VILL. Detta leder till att om mannen drar eller är mannen otrogen, man klarar sig bättre utan en sån person. Klart man blir ledsen men det går över lika snabbt när man inte är beroende av en person. Det leder också till att mannen är rädd för att förlora dig för att han vet att du klarar dig utan honom. 

Det är en regel jag lever efter, jag är inte beroende av min sambo, jag är med honom för att jag vill vara med honom ✴

Få sparken för att man har barn

Senaste arbetet jag hade gjorde så många fel så jag inte ens vet vart jag ska börja. 

När jag först började blev jag lovad en lön på 20000 SEK som administratör, han sa även att anledningen till att det enbart finns två anställda plus jag då är för att det PRECIS startat. Det visade sig senare att detta inte är fallet, det registrerades som aktiebolag år 2015 och ända sedan dess har det stått att det bara finns två anställda. Angående lönen, jag fick ut 5000! 

Jag fick åka in akut med ambulans en gång och var då tvungen att flera dagar i streck gå till sjukhuset för att tömma halsbölden jag hade, var dag ringde han och stressa mig. Sa att jag måste vara närvarande på kontoret. Ja men hallå jag är sjuk! (Hade även intyg på detta)

Efter någon månad på detta företag fick jag stora problem med min rygg på grund av stolarna han säger till sina anställda att sitta på dag in och dag ut (bild finner ni där nere). Gick så långt så jag fick gå hos sjukgymnast och blev sjukskriven 50%, då frågar han mig om jag kan "skjuta" på min sjukskrivning för det passar inte honom att man ska vara sjukskriven. 

Det absolut värsta var när jag för första gången någonsin behövde vabba med min dotter. Förskolan ringde att dottern blivit smittad av magsjuka och i nästan två veckor fick jag vara hemma, lillans magsjuka ville inte ge med sig. Jag hade intyg även från detta, där det klart och tydligt stod att hon inte får lämnas på förskolan med diarré. Var dag då jag vabbade ringde chefen och trakasserade mig. Han ansåg att min dotter skulle läggas åt sidan och han och jobbet ska komma först. Han ansåg att jag skulle säga till min mamma som själv jobbar att vara hemma och vabba med MIN dotter. Han hotade i stort sett med att jag kommer få sparken för att jag är borta från jobb när min dotter är sjuk. 

Varit en rad andra väldigt märkliga händelser på detta jobb, han har ca 10 anställda på företaget och inte en enda anställds kontouppgifter har han tagit, så då är frågan: vart ska han betala ut lönen? Att få lönespecifikation av honom är ett evigt krigande. 

Denna människa vet inte ens vad ett kollektivavtal är eller vad ett arbetsgivarintyg är och han kallar sig själv för chef!!!

När jag först började så sa han att vi ska ha en utbildningsresa i Norge, då skulle tydligen han och jag BILA dit och tillbaka. Jag var så exalterad över jobbet så jag idioten följde med. Sex timmar dit, sex timmar hem och fyra timmars utbildning OBETALT! När en andra resa till Borås kom på tal ca 3 veckor senare sa jag att jag inte tänker följa med på obetalda resor, då blev han förbannad och sa att jag visste att detta yrke innebär resor emellanåt. Ja, absolut visste jag det men då förväntar jag mig att om det på kontraktet står att man ska jobba mån-fre och chefen vill att man kommer in på en LÖRDAG för att hänga med på en utbildning, då ska det vara betalt och räknas som övertid! Men nej istället hotade han återigen med uppsägning. 

Onsdagen den 15/11 fick jag sparken, haha! Jag blev lycklig av detta besked! Det roligaste är att precis innan jag fick sparken så meddela jag chefen att jag skulle behöva vara föräldraledig i december då vi ska flytta och det är ny inskolning för dottern på en ny förskola. När han sa upp mig sa han att det är på grund av arbetsbrist, ellerhur?! 

Ni undrar säkert varför jag inte gör något åt saken, problemet är att jag inte varit medlem i facket tre månader vilker begränsar hur mycket det kan hjälpa mig.. med lönen jag fick är det lite svårt att bekosta advokat etc för att dra honom inför rätta själv. 

Har ni haft några riktigt dåliga chefer? Dela gärna er historia. 

Stolen jag fick sitta på dag in och dag ut.

Stolen han vill att man ska sitta på.

Stolen mötesbokare sitter på.

Stolen han själv sitter på.

#metoo

En av mina drömmar sen jag var liten var att bli advokat. Hade ett skrivbord i mitt rum som stod mot väggen men jag drog ut den, satte den i mitten av rummet och alla som kom in i mitt rum var tvugna att sitta på andra sidan skrivbordet annars prata jag inte med de, haha. 

Drömmen har alltid känts så jäkla långt bort då jag vet hur svårt det är att komma in på juristprogrammet.. men i år tog jag steget, jag sökte! Väntar fortfarande svar på om jag blir antagen eller inte men hoppas inte för mycket då mina betyg låg kring medel. 

På grund av att jurist yrket är en av mina stora drömmar blir jag väldigt arg och ledsen när jag får läsa om sexuella övergrepp samt sexuella trakasserier som förekommer mot kvinnor i jurist yrket. Självklart ska inget sådant förekom oavsett vart man jobbar men att veta att det förekommer mot kvinnliga jurister av män i samma bransch är sinnessjukt. De ska hjälpa till att se till så rättvisa skipas, de ska vara en förebild och de ska hjälpa till att upprätthålla lagen men så bryter de själva mot det! 

Denna information kring kvinnliga jurister kom fram under tiden #metoo blev viralt på sociala medier. 

Hur ska man förvänta sig att likabehandling kvinnor och män emellan ska gälla när inte ens "lagens män" upprätthåller det? Drar absolut inte alla under en kam utan syftar på dessa idio**r som gör dessa grejer.

Det är min kropp, inte din! Ett nej är ett nej, lär dig förstå det eller gå tillbaka till grundskolan och lär dig alla grunder! 

Artikeln kan ni läsa här:

https://www.metro.se/artikel/tusentals-juristkvinnor-i-upprop

Samboförhållande med en artist

Som jag tidigare skrivit så har jag känt min sambo i ca nio år och vi har varit tillsammans i snart fyra år. Ända sen jag lärde känna honom när han var 12 år gammal så var musik hans grej. Han uppträdde alltid och de flesta visste vem han var. 

Han håller fortfarande på med musik och han är en väldigt grym rappare/sångare/dansare.

Men hur är det då att leva tillsammans med en artist? Jo, det är väldigt roligt att få följa hans resa. Det jag är väldigt glad för är att han är en person som aldrig kommer lämna sin familj bakom. Han tar med sin familj vart musiken än för honom. Det är även otroligt roligt att se dottern dela samma passion till musik som sin pappa. 

Självklart är inte allt perfektion, finns delar som kan bli jobbiga. Då musiken är en så stor del av honom så är det det enda han kan se sig själv göra. Han vill att musiken ska vara vårt levebröd. En dag kommer vi säkert att komma dit men vägen dit är lite skakig ibland. Än så länge är ju inte hans musik vårt levebröd vilket innebär att det är vanligt jobb som gäller vid sidan om musiken. Han har än så länge inte hittat något jobb där han känner att han kan stanna tills musiken blir vårt levebröd, vilket leder till att han har haft ganska svårt att behålla jobb. 

Jag förstår honom och jag förstår hans tankesätt. Man ska ju jobba med något man trivs med och inte gå till jobb deprimerad var dag. Jag uppskattar att han försöker och ser till att bita ihop för familjens skull. 

Är övertygad om att hans stora dröm kommer bli verklighet, och jag kommer stå vid denna talangens sida, alltid! 

Varför blogga?

Tänkte idag skriva om syftet med min blogg.

Jag började blogga av anledningen att hjälpa folk. Jag har alltid tyckt om att hjälpa folk, känns som att det är ett sorts kall. Bloggen finns till för att ni ska lära känna mig, jag kommer berätta om saker vår lilla familj genomgått, kommer diskutera vad som pågår i vårt vackra land, ge lite tips och råd gällande olika saker men främst vill jag kunna hjälpa er läsare att få ut er historia. Finns det något ni blivit orättvist behandlade med? Någonting en myndighet inte tog på största allvar? Skicka ett mail och berätta din historia så ska jag se till att hjälpa dig göra din röst hörd. 

Vad är så speciellt med just mig kanske ni undrar, ingenting. Ingenting är speciellt med mig, jag är en hårt arbetande mamma som älskar sitt barn över allt annat precis så som majoriteten av er där ute. Dock är min blogg speciell, speciell på så sätt att den inte bara är till för mig, den är till för er! ✴

Tid för mig själv, vad är det?

Förr var jag väldigt mån om mitt utseende, gick ALDRIG utanför dörren utan smink, klädde alltid upp mig etc. 

Nu? Herregud, orkar knappt byta om från pyjamas på mina lediga dagar haha.. Tror det har att göra med att jag inte prioriterar mig själv längre, allt mitt fokus ligger på min dotter. 

Går jag in i en klädbutik för att handla något till mig själv slutar det med att jag går ut därifrån utan att ha handlat något till mig själv bara till min dotter. 

När det gäller att gå ut och festa så intresseras jag inte av dessa saker längre, det började jag och sambon tröttna på långt innan dottern föddes. Jag älskar att dansa, någon gång kan det vara roligt att gå ut på en klubb och få dansa av sig men jag föredrar att vara hemma ha musik på och dansa där. 

Hailey föddes 23 juli 2016 och sedan dess har jag och sambon maximalt haft egentid två gånger. Då var det alla hjärtans dag och vårt års jubileum. Har väldigt svårt att lämna ifrån mig henne för att någon annan ska passa så att vi kommer ut. Istället umgås vi när hon somnat. Vi har haft en väldig tur, enda sen lillan föddes har hon somnat vid senast 22 och sovit ända fram till ca 9 på morgonen. Det tidigaste hon vaknat är 7. Vi har nog blivit lite bortskämda på den fronten hehe. 

Det är nu, 16 månader senare som jag börjar ta hand om mig själv igen. Att gå tillbaka till yrkeslivet har hjälpt mig med det. Nu tycker jag återigen att det är roligt att vara fin. Efter dottern föddes rasade jag i vikt men när jag bara var hemma hela dagarna medan sambon jobbade så gick jag lika snabbt upp igen.. visste inte vart eller hur jag skulle börja för att gå ner, efter en utlandsresa fick jag salmonella och jag kan säga att det gav mig en bra start på att gå ner, haha! Nu får jag bara se till att hålla det och fortsätta och inte falla tillbaka. 

Hur har det varit för er? Ni som lyckats ta hand om er själva fastän ni fått barn, hur har ni gått tillväga?

WOOW!

Startade bloggen i måndes och att se att jag redan har passerat 1.000 läsare, WOW! Tack till er alla som tar er tiden att läsa min blogg och som supportar mig, massa kärlek till er!!! 

Gå gärna in och följ mig på Instagram @misshaileybabyhsmoma, där får ni se fler bilder och lite mer vad som händer om dagarna i mitt liv. Där lägger jag även upp när vecko uppdatering för bloggen är klar!

KÄRLEK TILL ER ❤❤❤

Håll hårt i era barn!

Vad händer kring Malmö?!

Har läst tre incidenter som alla är i stort sett samma. Den ena på TGR triangeln, den andra Netto på Möllan och den tredje Willys på emporia. Det är alltså ett gäng män som spanar in små flickor medan de är i affären med sin mamma och handlar. Dessa barn har gått och satt sig där man plockar ner varor medan mammorna ska betala, då går även dessa män ut och väntar på en signal för att ta barnet. Som tur är reagerade alla dessa tre mammor direkt och männen lyckades inte.

Men det slutade inte där, efter dessa incidenter läste jag om en pojke som skulle gå hem från skolan och blev då förföljd av en man i bil, då han kände stort obehag vände han och sprang tillbaka mot skolan. Mannen hoppa då ut ur bilen och började springa efter honom! 

Också funnits incidenter med en man som fotar små barn i smyg. 

Den senaste incidenten jag läste var en man som agerat aggressivt och hotfullt mot barn i skolområden kring Lindängen i Malmö. Han hade gått runt till flera olika skolor och agerat hotfullt. 

Skriver detta för att uppmärksamma er som inte hört om detta så ni håller hårt i era barn och inte släpper dem med blicken. Följ de till och från skolan!! 

Hemskt att man ska behöva vara på sin vakt för att främmande män inte ska kidnappa ditt barn, hemskt att man ska behöva vara rädd för att lämna våra älsklingar i skolan eller förskolan. HEMSKT!! 

Då detta kan vara en organisation som kidnappar barn för Gud vet vilka anledningar så polisanmäl DIREKT om ni ser något märkligt.

Ha en fortsatt trevlig söndag, och glad fars dag alla pappor! ✴

Lördag = familje kul!

Idag var planen att gå till biblioteket och kolla på teater som de spelade upp för barn 0-2 "Sagofén Isadora". 

Lill tjejen hade jätte roligt på biblioteket då hon älskar böcker. Sedan kom vi in i lokalen där teatern skulle utspelas. Första fem minuterna var hon med och pratade med skådisen sen när skådisen började nynna och prata bebis språk fick lill tjejen panik. Skrek som bara den så det slutade med att vi fick lämna. 

Hon vet iallafall vad hon tycker är roligt och vad hon tycker är mindre roligt, haha!

Nu blir det att hitta på något annat skoj denna kalla lördag ✴

Vänner försvinner ...

Har ni någon gång fått höra att era "vänner" försvinner när ni får barn? 

Jag har, och i mitt fall stämmer detta faktiskt. Jag har haft funderingar länge på varför det är på det viset... 

Är det för att du inte längre är lika tillgänglig som innan? Är det för att du prioriterar annorlunda? VAD BEROR DET PÅ?

Vänner som jag länge haft och som jag alltid såg som en del av min familj. Vänner jag alltid ställt upp för och som alltid ställt upp för mig, bara försvann. Försökte fler gånger höra av mig och få in träffar men antingen sket de i att svara eller så var de konstant för upptagna för att kunna träffas. 

Jag ska inte ljuga, jag blev ganska deprimerad ett tag.. jag ville ju visa upp mitt underverk för mina vänner. Jag ville att de skulle vara en del av hennes liv, se henne växa och att hon skulle lära känna mina kära vänner. Jag var mammaledig ca ett år och att gå från att vara en arbetsnarkoman till att vara hemma med en bebis var en stor förändring i mitt liv. Jag lärde mig älska livet hemma, jag tog vara på var sekund. 

Saknade mina vänner men helt ärligt har jag nått en punkt där jag inte bryr mig längre. Hör de av sig så kan vi absolut träffas, om jag har tid. 

Hur var det för er när det gäller era vänner? Är det helt enkelt så att de som har barn umgås med andra med barn och de som lever fest liv umgås med andra som lever likadant? Är faktiskt genuint nyfiken.. 

"A child doesn't make you, it breaks you", if you let it!

Hur påverkades er relation föräldrar emellan när ni fick barn?

Jag vet att det finns tillfällen då man inte längre är så intresserad av att vara intima bland annat på grund av att kroppen genomgått så stora förändringar och man måste bygga upp självförtroendet igen. Finns såklart fall där det inte alls är så och allting på den intima fronten är som vanligt. 

Men av erfarenhet vet jag att du ställs inför något helt nytt. Du har fått en liten version av dig själv som du sätter först. Du måste landa i denna nya situation och lära känna ditt barn. 

Jag tror att man för att klara av detta TILLSAMMANS måste ha en väldigt stark grund att stå på. Jag och sambon har varit tillsammans i snart fyra år, känt varandra i ca nio år och inte en enda gång bråkat. Vi har klarat motgångar som förmodligen hade krossat de flesta, men vi kom alltid ut starkare tillsammans.

Hört någon säga "det är min partner som kommer stå vid min sida, barnen blir självständiga och flyttar till slut ut", det är sant, det är din partner du kommer vara med tills du blir gammal och skrynklig. Betyder det då att partnern kommer före barnet? Absolut inte! Det betyder bara att du ska uppskatta den som står vid din sida genom allt och inte glömma bort hen. Har även fått höra "a child doesn't make you, it breaks you". Nedan listar jag några (för mig) väldigt viktiga tips på hur ni alltid har en stark grund att stå på och kommer undvika bråk:

· Din bättre hälft måste förstå vad du genomgår, alla hormoner, sämre självförtroende. Berätta!

· Är du irriterad? Prata med din bättre hälft om det INNAN det eskalerar.

· Respektera varandra.

· Ha en liten stund var dag med varandra där ni pratar om vad som, kollar en film eller vad som än passar er. 

· Peppa varandra, berätta hur fin den andra är, visa uppskattning! 

· Ge varandra alltid en godnatt puss. 

· I stort sett är kommunikation nyckeln till allt, det har det iallafall varit i vårt fall. 

Något annat som också är super viktigt: Kom ihåg att du måste landa, vill du inte ha besökare? Ta inte hem besökare, dem får helt enkelt vänta tills du känner dig redo! Väldigt viktigt att du undviker stress, både för ert förhållande då du redan är fullproppad med hormoner och känslor som är överallt men också för den lilla. 

Kärlek ❤

Tiden flyger

När jag blev mamma insåg jag hur underbar min mamma är som orkat med mig genom åren. Hon är bäst! Fick en helt annan förståelse för min mamma och alla andra mammor där ute. Stor hyllning till alla mammor!🙌

Folk säger ofta att tiden flyger förbi och innan man vet ordet av så är barnen vuxna och flyttar hemifrån, men man inser inte att det verkligen är sant förens man blivit förälder. Tiden verkligen flyger! 

Inlägget jag gjorde på bloggen igår hände för snart 16 månader sen. Min lilla flicka är snart 16 månader! Känns som det bara var igår hon hon inte kunde äta själv, inte kunde krypa eller gå och verkligen inte prata. Nu, springer hon, pratar för fullt och vill göra allt själv. 

Minns att jag i början var livrädd att gå ut med henne för jag såg allt som en fara, ville bara låsa in oss och aldrig gå ut. Jag var överdrivet överbeskyddande, skyller det på att hon är min förstfödda.. 

Minns också att jag verkligen längtade för att få höra henne säga "mamma", nu säger hon så mycket mer än så men favorit meningen är "No mommy!" när jag ber henne göra något. Nu längtar jag att få höra henne säga "Jag älskar dig mamma". I dagsläget när jag säger jag älskar dig till henne svarar hon med "tack", haha!

Ett tips till er som läser detta, pott träna tidigt. Det funkar faktiskt! Jag började så fort lilla livet kunde sitta, men bara när hon själv tyckte det var kul. Nu säger hon till så fort hon vill sitta på pottan och hon vet att när vi går dit så får hon en massa beröm och så sjunger vi samtidigt. Hon älskar pottan! Och jag blir så stolt och varm i hela kroppen när förskolan berömmer oss att vi gjort ett bra jobb och att hon är sååå duktig som bara är ett år och går på potta.. 

Vi får se till att hålla fast vid och värdesätta alla små ögonblick med våra små liv. Jag försöker göra det på så sätt att jag lägger undan all elektronik och bara umgås med henne och då menar jag verkligen UMGÅS med henne. Men en sak som aldrig kommer försvinna som föräldrar är vår oro att något ont ska hända våra barn. Är livrädd för när hon inser sanningen om världen vi lever i, nu tror hon ju att allt är perfekt!

Vad är ni rädda för? Hur gör ni för att ta vara på tiden? Kommentera gärna och dela med er ✴

Kort sagostund

Hailey

Äntligen var hon här, vår vackra skapelse! 

Allting började 21/7-16, jag åkte in till Kvinnokliniken i Lund för kontroller för att jag såg stjärnor om jag reste mig för snabbt, jag var svullen överallt och en massa annat konstigt. Det visade sig då att jag hade havandeskapsförgiftning och skulle läggas in för igångsättning. Jag blev livrädd, alla möjliga tankar flög runt i huvudet. Ville till och med smita därifrån och springa så snabbt jag bara kan, haha! 

Dagen efter på eftermiddagen fick jag meddelande om att jag skulle åka ner till förlossningen för att sättas igång. Ringde min mamma och sambo i panik och de båda skyndade sig in. Fick första "drinken" kring 20.00 och kring 02.00 gick vattnet. Minns att jag inte kände någon speciell smärta, jag till och med sa till min mamma "är det så här det känns att föda kan jag ju föda fem gånger till". Ångrade mig lika snabbt... smärtan kom och smärtan var nog det värsta jag känt i hela mitt liv, kunde inte ligga, kunde inte stå och kunde inte sitta. Barnmorskan ville att jag skulle röra på mig men helv*** heller tänkte jag. Lustgas funkade inte, fick morfin och det hjälpte i några minuter men sen kom smärtan igen.. allt jag kunde tänka på var när fa* de skulle sätta epiduralen. Tio timmars smärta genomgick jag och sen äntligen satte de epiduralen. När den skulle sättas gjorde det mer ont än själva sammandragningarna, jag trodde jag skulle tuppa av. När den väl var satt var det så skönt, smärtan var borta! Men det varade inte länge, nästa mardröm var på ingång... 

Lilla livets hjärtslag blev mer och mer oregelbundna så det ville ta prover från hennes huvud. På grund av mycket och tjockt hår kämpade läkaren i ca 30 min att få prover. När de väl lyckades visade sig att hon inte mådde så bra. De hade 30 minuter på sig att få ut henne. När jag hörde detta började jag skaka som in i, jag visste varken in eller ut, jag var så rädd! Mötte min mammas blick som även hon såg livrädd ut och försökte hålla tillbaka tårar för att inte skrämma upp mig. Läkaren slängde gröna kläder till sambon och skrek att han skulle slänga på sig dem snabbt och springa med till OP. 

För att epiduralen var satt beslöt de att jag fick vara vaken under kejsarsnittet. Men precis när de skulle skära kände jag sammandragningarna börja igen. Brast rakt ut "epiduralen har släppt". De fyllde på och började skära. Jag kände ingenting, kunde inte ens röra på tårna. Det var dock obehagligt när man hörde hur kniven skar upp lager efter lager. 

Sen var lilla livet ute, hon var så vacker, så perfekt!!! 

Sambon fick ta med henne ner till mamma medan jag kördes till uppvak. Jag var fast besluten på att jag inte ska ligga där, jag ville ju till min dotter! 

30 min senare lyckades jag röra på benen, äntligen! Nu väntade vi bara på någon som kunde köra mig till min dotter.

Väntade i en timme, kändes som en evighet.

Kom till ett varmt rum där min älskade sambo och min älskade dotter väntade på mig. Fick reda på att vi skulle stanna och vara inlagda i ett par dagar för kontroll så mitt blodtryck återgår till det normala efter havandeskapsförgiftningen. 

När jag fick henne på magen försvann all smärta jag hade upplevt tidigare, hon var värd varenda sekund av det! 

Kärleken jag fylldes med var obeskrivlig, oändlig så jäkla underbar! 

Hailey var här ❤